"Jag är unik. Precis som alla andra."

-det visste jag. Men att det var såhär farligt hade jag ingen aning om!

Som ni alla märkte fick vi ju underbart väder igår!  Jag och barnen kände oss på helfestligt humör så vi började morgonen med lite blåbärspaj.

…sen skulle barnen (de äldre i skolan, bara Theo&Silvia hemma) fara ut på verandan och sitta i solstolen.

Eftersom jag är en god hustru och ansvarstagande moder så skulle jag själv givetvis hänga lite tvätt före jag for ut i solskenet. Plötsligt hörs ett skräckslaget SKRIIIK!!

-mamm, jag blöder!! Silvia kommer inspringande , blodet rinner från fingret och jag ser att det här är INTE bra. Stoppar in handen i en handuk , springer snabbt snabbt till bilen, stoppar in barnen. Släpper av Theo vid svägerskans (i min chock kom jag inte ens att tänka på att bara föra honom till grannen som var hemma!) och kör mot akuten. Silvia sitter knäpptyst i baksätet. Knäpptyst. Och jag vet att hennes fingertopp hänger löst!

Stackars lilla.

Vid akuten möter Jonas oss och fingret bir röntgat m m. Det bestäms att det blir op, då det desvärre råkar vara höger pekfinger som är skadat (klämdes på nåt sätt mellan solstolen). Vi väntar flera timmar då hon ätit strax innan vi kom.

Hon blev opererad och fingret verkar ha gått att fixa, vilket var skönt! Tyvärr spydde S opp strax efter op och fick lite mat i lungorna. Så hon får nu antibiotika intravenöst för att förhindra lunginflamation. Hon fick feber redan igår kväll så det är skönt att hon är kvar på sjukhus nu. Vi ska tro att det blir bra även fast det tar en tid.

I övrigt är hon rätt nöjd fast det är jobbigt då hon inte kan göra nåt med händerna. Högra handen inpaketerad med skena, och andra handen halvt inlindad + kanyl.

Duktig flicka, det blir nog bra!

Trevlig KristiHimmelsfärd till er också!

————————-

ps! Hon får komma hem nu. Blodproven var bra och lungorna låter okej. Bra så.

vår katt alltså, fick ju 2 ungar. Tyvärr var den ena missbildad, ena bakbenet var svängt åt fel håll , så den tog J bort ganska snabbt.

Barnen var så överlyckliga och glada över att Maja ääääntligen hade fått kattungar! Som de väntat! de blev lite ledsna då den ena ”plötsligt var försvunnen” (vi sa bara att den dog för den var sjuk) men var glad över den lilla unge som var kvar!

Tyvärr  så upptäckte vi i onsdags på eftermiddagen att den slutat andas. Det såg bara ut som den sov.. Oj, vad ledsamt! Maja gick runt och var orolig och sällskapsjuk.

Så ordnade vi en kattbegravning

Sjöng ”Lille katt, lille katt” och barnen radade stenar ovanpå graven. Senare på kvällen spikade Josua ett kors också.

Sen fortsatte de mindre barnen att leka utomhus, helt bekymmersfritt!

E &J tog det lite hårdare, men de kommer nog över det.

-kanske får hon flera kattungar nångång, eller så kan vi kanske få en lillebror som heter Hugo. sa Josua.

-eller nä, mamm.. Om int vi får na lillebror så saan tå jag blir stor å får en pojk, ja tå ska ha heit Hugo.

Ja, själv röstar jag alltså för det senare förslaget.